SKÅNSKA DAGBLADET (SE) – Jan Olsson / 2 Mars, 2013
Skånsk jazzpianist med lysande framtid
Mattias Nilsson är jazzpianist på heltid med hela världen som arbetsplats. På tio år har han blivit en av svensk jazzmusiks verkliga påläggskaviar.
- Jag märker klart och tydligt att jazzen just nu upplever en renässans, säger pianisten Mattias Nilsson med ett stort leende. Det kommer fler och fler yngre människor på konserterna, och jag tror att många i dag vill höra musik som spelas ”på riktigt”. I en studio kan man lägga till och dra ifrån, men på scenen måste man hela tiden visa vad man verkligen kan.
Mattias Nilsson, född i Karlskrona för 32 år sedan, uppvuxen i Bjärred och numera bosatt i Limhamn, bör veta vad han talar om. Sedan snart tio är han jazzpianist på heltid.
Att Mattias blev musiker är knappast någon tillfällighet. Pappa Jan-Åke är lärare vid musikhögskolan i Malmö och Mattias var inte mer än en tvärhand hög när han klev upp i pappas knä och började klinka på flygeln där hemma. På det viset fortsatte det. Och ungefär samtidigt som Mattias började skolan började han ta regelbundna lektioner – för pappa givetvis.
- Vi spelade all möjlig musik tillsammans, berättar Mattias. Klassiskt och schlagers om vartannat. Speciellt minns jag att pappa brukade spela Karl Gerhards gamla 20-talshit ”Jazzgossen”. Men jag hade lite svårt att hålla mig helt och håller till det som stod i noterna och tyckte att det var roligt att brodera och improvisera. Det var väl så det började, det där med jazzen.
Det nilssonska hemmet i Bjärred var fyllt av musik. Av alla sorter. Ena stunden snurrade en skiva med Oscar Peterson på grammofontallriken och nästa något med Elvis Presley.
Sin officiella debut som konsertpianist gjorde Mattias redan som nioåring. I Bromölla, närmast bestämt, då han ackompanjerade Sonja Stjernquist i ”Idas sommarvisa”. Och så fortsatte det, kan man säga, även sedan Mattias hade växt ur barnskorna. Namnet Mattias Nilsson dök alltså upp i alla tänkbara, och ibland även otänkbara, sammanhang. Han spelade pop, rock , gospel – och jazz förstås. Huvudsaken var att det svängde och att han hade roligt.
Men numera är det jazzmusik som gäller för hela slanten. Inget annat. Och bland Mattias många ledstjärnor hittar vi storheter som Art Tatum, Oscar Peterson, Fats Waller, Dave McKenna och Brad Mehldau. Plus vår svenske pianogigant Bengt Hallberg. Kort sagt sådana musiker som man blir glad av att höra, och som det svänger ordentligt om. Av dem har Mattias lärt sig det mesta.
- Ja, så är det, tillstår han. Efter att ha pluggat på jazzlinjerna på tre olika folkhögskolor, Härnösand, Bollnäs och Fridhem, fick jag för att mig att jag skulle studera vidare på Musikhögskolan i Malmö. Varför vet jag inte riktigt, men jag sökte i alla fall och kom in. Men när jag fick beskedet som sa att jag var antagen, så tackade jag nej. Det var ”verkligheten” som gällde, jag ville ut och spela helt enkelt och finna mitt eget sätt att ta mig fram.
På den vägen är det. Tufft förstås, men roligt och ständigt lärorikt. För det mesta hör man kanske Mattias i olika triosammanhang, men allt som oftast dyker han även upp som solopianist i kyrkor och olika konsertsalar.
- Min repertoar är lite annorlunda när jag framträder på egen hand. Då spelar jag gärna folkvisor och kompositioner av svenska tonsättare. Sådana som Lars Gullin och Nils Lindberg. Och kanske ett eller annat av det jag själv har skrivit. När jag jobbar med trio blir det för det mesta den genuina jazzrepertoaren som gäller och givetvis också diverse smakprov ur den amerikanska sångboken. Men jag gillar verkligen att spela helt på egen hand. Då är man fri och har ingen annan än sig själv att lita på.
Mattias Nilssons almanacka börjar se ganska fulltecknad ut för resten av året med noteringar om festivalframträdanden och konserter lite varstans i landet. Och i höst är det dags för en turné tillsammans med Stockholmsvibrafonisten Roger Svedberg, tenorsaxofonisten Jesper Thilo, basisten Hans Backenroth och trumslagaren Bengt Stark. Bland annat lär jazzklubben i Höör få besök av just den stjärnkonstellationen. Men något så udda som en spelning Mattias hade i maj 2011 är inte i sikte. Inte ännu i alla fall.
- Ja, den var ju lite annorlunda, skrattar han. Jag blev inbjuden av Svenska Ambassaden i Santiago att spela när vår svenske statsminister gjorde sitt första officiella besök i Chile. Men det var faktiskt inte första gången jag framträdde i Chile. Jag var där både några år tidigare och på nyåret 2011.
Mattias har dragit igång åtskilliga lyckosamma projekt i Malmö genom åren. Mellan 2006 och 2008 kunde man, till exempel, höra honom och hans musicerande gäster en gång i veckan på Hotell Savoy. Givetvis stod the ”Stompin´ at the Savoy” på affischerna. Och sedan bara några veckor tillbaka bjuder han på söndagsjazz på Ribersborgs Kallbadhus under rubriken ”Concerts by the Sea”.
- De flesta söndagarna framöver kommer jag att var där med min trio, en gästsolist och den kände Peter Parnestam, som ska vara discjockey, innan vi avlöser honom med en timmes levande jazz. Lite opretentiös, svängig underhållning alltså till en måttlig entréavgift.