STIG LINDEROTHS BLOGG (SE) / 2016.07.11
Märkligt nog skulle det komma att dröja hela fjorton år innan den annars så flitige Malmöpianisten Mattias Nilsson släppte sin första platta i eget namn. Nu är den här och det blev en soloskiva utan buller och bång och som på olika sätt speglar Mattias Nilssons lite försiktiga men genommusikaliska framtoning.
Dreams Of Belonging omfattar nio spår som med ett undantag, John Hartfords Gentle On My Mind har skrivits av svenska kompositörer eller har traditionellt svenskt ursprung. Det är förstås ofrånkomligt att i detta sammanhang inte tänka på Nilssons instrumentkollegor Hallberg, Johansson, Lundgren som ju alla också gjort skivor på temat Jazz På Svenska typ Ack Värmeland Du Sköna, Visa Från Utanmyra och Uti Vår Hage.
Nilsson har valt att börja lite högtidligt med vår svenska nationalsång Du Gamla, Du Fria. Här får vi en tolkning som gör avsteg från det annars pompösa som brukar prägla denna sång och som här och där i stället låter lättsamma synkoper ange takten. Du Gamla, Du Fria mår inte alls illa av detta tilltag!
Tallarnas Barr, en dikt av en av de svenskaste av våra poeter Erik Axel Karlfeldt, har tonsatts av Ivar Widén och tolkas här som Serenade av Mattias Nilsson. Södermalm, av pianolegenden Thore Swanerud, sticker ut som skivans egentligen enda renodlat jazziga spår, som hämtat ur den svenska jazzens femtiotal. Jag gillar detta!
I mitt barndomshem fanns många skivor med klassisk musik, bl.a. en liten EP med Frösö Kyrka ur Frösöblomster av den store Wilhelm Peterson-Berger. Jag har faktiskt inte hört denna musik sedan dess och nu lyssnar jag med stor behållning till Mattias Nilssons vackra omarbetning av detta populärklassiska stycke musik.
Blott En Dag tror jag måste vara en av Sveriges mest omtyckta och sjungna psalmer och som det nog krävs en del mod att tolka med jazzförtecken. Mattias Nilsson räds inte att använda denna klassiska psalm (nr 391) hämtad ur den svenska kyrkans psalmbok skriven av Lina Sandell/Oscar Ahnfelt. Som en parantes vill jag här passa på att tipsa om Freddie Wadlings gåshudfsframkallande version som i jazzighet inte ligger så långt från Mattias Nilssons.
Mattias bidrar med tre egna sånger som var och en tillkommit med inspiration av en önskan om ett sammanhang (titelsången), kärleken (Hymn To Love) och naturen (Spirea). Alla tre platsar väl inom valt koncept.
Dreams Of Belonging är en skiva som har en stor repertoarbredd och som ger Mattias många spännande improvisationsmöjligheter med flitigt användande av det stora pianots alla tangenter och många klangvarianter.
Jag gissar att Dreams Of Belongings nio spår utgör ett nära nog perfekt konsertprogram för såväl kyrkorum som mindre konsertsalar. Vi ses väl där, eller?