KULTURBLOGGEN (SE) - ‘Dreams Of Belonging‘

KULTURBLOGGEN (SE) - Mats Hallberg / 2017.02.19

Här en solodebut av en internationellt verksam pianist, i begynnelsen ett musikaliskt underbarn vars framgångar skett utan min vetskap. Skåningen borde tillhöra landets mest omtalade på sitt instrument. Kan ligga honom i fatet att han är marig att sätta etikett på, har släppt en hybridskiva i en alldeles egen genre. Nilsson (född 1980) har ackompanjerat Sharón Clark och Anna Louise Andersson och drivit jazzklubb i Malmö. Har spelat med för mig välbekanta namn som Jesper Thilo, Bo Stief och Mårten Lundgren. Den vidsträckta kategorin kammar- och konstmusik utgör en annan gren. På solodebuten märks en underliggande strömning: förtjusningen i det nordiska folkloristiska tonspråket. Han har spelat ballader och psalmer i svensk folkviseton på svenska ambassaden i Chile.

Låt er inte förvirras. Mångsidigheten är enbart en stor tillgång. De vittförgrenade influenserna till trots, har albumet en sammanhållande konsekvent ådra. Dreams Of Belonging är en helgjuten produkt – enligt uppgift kulmen på en lång resa för en professionell pianist som avvisat studier på musikhögskola – och vars särpräglade stil rikligt belönar uppmärksamma mottagare. Han känns igen på sitt expressiva och böljande spelsätt, är inte någon som i första hand sömlöst skapar porlande melodier. På ett motsägelsefullt sätt tar den eftertänksamma musiken skuttande kliv framåt, inte olikt vad som frekvent förekommer i klassisk musik.

Noterar hans anslag på flygeln som i förstone kan uppfattas som apart. Vid upprepade koncentrerade lyssningar blir det istället beroendeframkallande. I intervju har Nilsson resonerat om att frigöra sig från Jan Johanssons arv och om hur han mixat den oundvikliga melankolin med ljusa färger. Faktum är att jag inte tänker på geniet som förenade jazz med folkmusik. Associerar istället till Bill Evans och Esbjörn Svensson, Michael Nyman och Keith Jarrett, Nils Lindberg och Stefan Nilsson. Vet förstås inte i vilken utsträckning dessa funnits med som följeslagare hos 37-åringen.

Sökandet efter en egen röst, ett personligt uttryck, har definitivt gett ett mycket lyckat resultat. Varje ton och varje pausering känns övervägd och meningsfull, vare sig det rör sig om moll eller motsatsen. Öppningen är allt annat än svulstig, trots att temat hämtas från Sveriges nationalsång. Rotad i jazzens fria förhållningssätt skalar han bort och lägger till. Det nedtonade temperamentet i Folk Melody From Västmanland går igen i åtföljande Serenade (ursprungligen en tonsättning på Karlfeldt), även om stycket innehåller en subtil tempostegring. Egenkomponerade minimalistiska titellåten måste betecknas som ett mästerverk.

En melodi av berömde storbandsledaren Thore Swanerud bryter mönstret, blir till delikat pianojazz i gränslandet Tommy Flanagan – Bill Evans. Gentle On My Mind är en högoddsare, skulle utgjort ett stilbrott om det inte vore för att pianistens signum är intakt. En på samma gång utsmyckad och sparsmakad tolkning. Med jazziga inslag kläs Petterson-Bergers Frösö Kyrka i ny dräkt, blir ett fint exempel på Nilssons storhet. Utan att överlasta med impulser broderas snyggt utifrån den välkända ”refrängen”. På liknande sätt dissekerar han omtyckta psalmen Blott En Dag (som ju Freddie Wadling sjungit på ett oförglömligt sätt). Binder ihop ovan angivna, sällsamma urval av melodier, gör tre stycken skrivna av Mattias Nilsson. Tre stycken som verkligen håller måttet.

En senkommen recension som således tipsar om en svindlande skön skiva med ett djupt personligt avtryck. Ytterligare plusfaktor är superb ljudåtergivning. En ensam pianist kombinerar på ett förunderligt vis nordisk kammarmusik med jazzig attityd. Senare i år kommer han ha kyrkokonserter med material från Dreams Of Belonging.

JAZZ SPECIAL (DK) - ‘Dreams Of Belonging‘

JAZZ SPECIAL (DK) - Ole Nimand / 2017.02, #154

Svenske Mattias Nilsson (f.1980) er et nyt og spændende bekendtskab. Han begyndte at spille klaver som fireårig og fik i en årrække undervisning i klassisk musik af sin far, men det var improvisationsmusikken, der havde hans store interesse. Han etablerede i 2007 et spillested i Malmø og har siden været vidt omkring - blandt andet i Chile. Nu er han atter tilbage i Sverige og har inspillet sin første soloplade med et repertoire, det spænder fra svensk folkemusik over egne og andre svenske komponisters numre til John Hartfords Gentle On My Mind. Musikken er præget af hans klassiske skoling, men alligevel med et forfinet rytmisk flow, der for alvor folder sig ud i Thore Swaneruds lyriske Södermalm, det også viser Nilssons store potentiale som jazzmusiker.

LIRA (SE) - ‘Dreams Of Belonging‘

LIRA (SE) - Björn Gustavsson / 2017.02, #1

MEDITATIV SKÖNHET. Malmöfödde jazzpianisten Mattias Nilsson är inte bara osedvanligt talangfull och med ett spel som präglas av både nyfiken ungdomlighet och eftertänksam mognad. Med denna nya skiva placerar han sig definitivt som en kompositör och pianosolist på världsnivå. Dreams Of Belonging tar avstamp djupt i den svenska musikaliska myllan; här dröms om tillhörighet genom återupplivandet av psalmer, folkvisor, Peterson-Berger…

Genomgående uppvisar Mattias Nilsson ett flyhänt handlag – som spelade han här i ett slags viktlöst tillstånd. När han improvisatoriskt leker iväg musiken är han en virtuos som rör sig i området från Oscar Petersons klassiska pianojazz fram till Jan Johansson och Björn J:son Lindh.

Ibland kan han påminna om Gabriela Montero, men det som främst frapperar att han sin ungdom till trots har en alldeles egen stil: varm, sensibelt inkännande, lyriskt flödande.

JAZZFLASHES (USA) - ‘Silent Nights‘

JAZZFLASHES (USA) - Anton Garcia-Fernandez / 2016.12.20

The more recent release is Silent Nights, a seven-song album by the duo of Swedish pianist Mattias Nilsson and Austrian saxophonist Ray Aichinger. It was originally issued on CD in 2015, and now it's being made available again as a digital download by the Stockholm-based Fog Arts label. It's a very interesting collection because it couples two standards with a few carols from the European tradition that show how rewarding the relationship between the folk music of the Old World and jazz can be. The standards are a very lyrical reading of "I'll Be Home for Christmas" that echoes the style of Lester Young and Ben Webster, and an unlikely recasting of "In the Wee Small Hours of the Morning" as a Yuletide song. One of the carols is "Stille Nacht, Heilige Nacht," which is none other than "Silent Night," and the other three ("Karl-Bertil Jonssons Julafton," "Macht Hoch Die Tür," and "Under Rönn och Syren") are pensive tunes that lend themselves perfectly to Nilsson and Aichinger's intimate approach. As a bonus, this digital reissue includes an original composition by the duo, "Blue December," which will also be featured in their forthcoming new holiday album, Peaceful in Dreams (European Jazz Records), which is actually slated to be released today.

ARTS JOURNAL / RIFFTIDES (USA) - ‘Dreams Of Belonging‘

ARTS JOURNAL / RIFFTIDES (USA) - Doug Ramsey / 2016.12.09

I heard pianist Mattias Nilsson briefly at the 2015 Ystad Jazz Festival in Sweden as part of the rhythm section accompanying singer Sharón Clark and was intrigued. His solo album Dreams Of Belonging arrived a few weeks ago and intrigued me further. It opens with Folk Melody From Västmanland and includes three other pieces with folk-like melodies incorporating major/minor harmonic aspects that make so much Swedish music – well - intriguing. I don’t know whether Thore Swanerud’s Södermalm came to Nilsson equipped with the bluesy turns he gives it or they are his own, but he makes it compelling. Touch, phrasing and blending with keyboard and pedal are among Nilsson’s strong suits.

FOLKBLADET (SE) - ‘Dreams Of Belonging‘

FOLKBLADET (SE) -  Tor-Björn Lyrhed / 2016.11.16

Det är nästan en andlig upplevelse att lyssna till pianisten Mattias Nilsson på hans “Dreams of Belonging” (egen prod.). Mattias mejslar med känsliga penseldrag fram bilder av fäbodar, dimmor, skuggor, intensivt solljus och alla nyanser däremellan. Musiken är en mix av folkmusik, Peterson-Berger, Swanerud och Mattias själv, men med siktet inställt på det lyriska och innerliga.

Translated from Swedish from English.

It's almost a spiritual experience to listen to the pianist Mattias Nilsson in his “Dreams Of Belonging.” With delicate brush strokes, Mattias paints images of chalets, mists, shadows, intense sunlight, and all shades in between. The music is a mix of folk, Peterson-Berger, Swanerud and Mattias himself, but with a focus on the lyrical and heartfelt.

Pianisten som valde bort den säkra vägen | HALLÅ - Malmö Väst (SE)

HALLÅ (SE) – Irina Bernebing / 2016

Pianisten som valde bort den säkra vägen

Mattias Nilsson började spela piano som fyraåring och debuterade på scen fyra år senare. Sedan dess har han varje dag valt musiken.

Det började med klassiskt piano men tidigt upptäcktes det att den unge pianisten hellre ville improvisera. – Jag vill inte spela som det stod i noterna – jag hörde andra toner, berättar Mattias Nilsson, när vi träffas i hemmet på Dammfri.
De senaste åren har Malmö fungerat som bas samtidigt som han tagit svensk musik och improvisation jorden runt. I hallen står väskan alltid packad.

När bestämde du dig för att satsa professionellt?
- Det är nog något man bestämmer sig för hela tiden. Att vilja fortsätta med det är ett val jag gör varje dag, säger Mattias som själv tog den mindre utstakade vägen mot en karriär som musiker och tackade nej till Musikhögskolan.
- Jag ville sätta det osäkra före det säkra. Jag ville inte ha något att falla tillbaka på. Jag vill satsa allt, och berättar att han valde bort tanken på ett skyddsnät.
- Har man inte något att falla tillbaka på, då måste det funka. Då gör man allt för att få det att göra det.

Idag, tolv år senare 1200 konserter och ett antal skivor senare, kan han se tillbaka på sitt val med stolthet.
Vad driver dig vidare?
- Det är svårt att sätta ord på. De som jag inspireras av, de gör sin grej så bra att jag själv vill kunna förmedla en liknande känsla.

Klassisk fråga då, vad inspireras du av?
- Alla möjliga! De som lyckas förmedla ”det”. En hänger där, säger han och pekar på Frank Sinatra som hänger på den gula köksväggen.
- De förmedlar en helhet som gör en berörd.

Men tiden på turné innebär att Mattias ibland har alldeles för lite tid för det han gillar bäst – att spontant sätta sig ner vid pianot.
- När jag får stunder att öva, då blir jag glad. Det är ju bara det jag vill. Vakna och gå direkt och sätta mig vid pianot och spela, säger han.

Sommaren var intensiv och under hösten turnerade han med jazzsångerskan Sharón Clark. Härnäst står konserter i Paris, Wien och Polen på schemat. Då har Mattias ändå dragit ner på tempot jämfört med för några år sedan när han drev jazzklubben ”The way we play”.
- Det går inte att hålla på så, vare sig ekonomiskt eller för hälsans skull, konstaterar han.

Hemma i lägenheten trängs hyllmeter med cd- och vinylskivor med pianoböcker.
- Det finns alltid något nytt att upptäcka, säger Mattias och berättar att han låter lusten och musiken styra vad han upptäcker härnäst.

På sitt senaste album improviserar han över svensk musik, klassiska verk, folkvisor, psalmer och musik av svenska tonsättare.
Men när du improviserar – har du aldrig hjärnsläpp?
- Det finns ju inga fel, jag kan spela precis vad som helst. Det är en enorm frihet i det, säger han.

BERLINSKE (DK) - ‘Dreams Of Belonging‘

BERLINSKE (Denmark) - Kjeld Frandsen / 2016.10.13

I jazzens verden er soloklaver en så hårdtprøvet disciplin, at det kan være svært at komme op med noget originalt. Det lykkes dog ganske godt for den 35-årige svenske pianist Mattias Nilsson. Han har været vidt omkring i musikkens verden, og efter elleve år som profesionel pianist har han nu udgivet sit første album, hvor han alene ved flyglet blander et bredt udvalg af svenske melodier med egne kompositioner. Og det hænger rigtigt godt sammen i et personligt – lyrisk og neddæmpet – univers. Mattias Nilsson lægger smukt ud med en folkemelodi fra Västmanland, ja, faktisk nationalsangen >>Du Gamla, Du Fria<<, og fuldkommengør sin rejse med den gamle salme >>Blott En Dag<<. Som helhed er musikken romantisk, men aldrig sentimental, og sandelig om ikke pladens outsider, John Hartfords >>Gentle on My Mind<<, falder smukt ind i det nordiske univers.

SYDSVENSKAN (SE) - ‘Dreams Of Belonging‘

SYDSVENSKAN (SE) - Alexander Agrell / 2016.10.20

Känsligt kombinerad folkmusik och jazz
Piano har inte alltid varit det självklara instrumentet för svensk folkmusik, om man säger så. De noter med arrangerade folkmelodier som blev populära på de borgerliga pianona under 1800-talets andra hälft hjälpte nog inte så mycket heller.

Jan Johansson ändrade ensam på detta. Efter Jazz På Svenska föll allt gnäll över kombinationen piano/folkmusik platt. Pionjär-insatsen var så tung att man tycker sig höra Johanssons eko närhelst tangenter trycks ned i en polska. Pionjären tillförde jazz. Så gör också Malmöpianisten Mattias Nilsson, solo på debutalbumet Dreams Of Belonging.

Albumet är en ballad-samling där vår nationalsång (Folkmelodin från Västmanland) möter Gentle On My Mind, Ivar Widéens folktonade Serenad, Peterson-Bergers Vid Frösö Kyrka och Nilssons egna kompositioner. Thore Swaneruds fina jazznummer Södermalm, med sitt lilla lån från Almost Like Being In Love, får också vara med.

Mattias Nilsson spelar smakfullt och eftertänksamt och lyfter fram melodierna mer än han improviserar. Han håller både bluesen och jazzskalorna kort och fokuserar mer på att ställa dur mot moll, på typiskt svenskt folkmusikvis. Resultatet är känsligt och vackert. Mer sånt blir det vid söndagens konsert i Bergakyrkan i Nilssons uppväxtort Bjärred.

HANS-ERIK BERGMANS BLOGG (SE) - ‘Dreams Of Belonging‘

HANS-ERIK BERGMANS BLOGG (SE) / 2016.10.18

I början på september i år hade jazzklubben besök av en fantastisk sångerska vid namn Sharón Clark. Hon hade ett gediget stöd i en komptrio där Mattias Nilsson satt vid pianot. Mattias, då okänd för mig, var en pianist som direkt fångade mig med sitt eleganta spel. Några månader innan hade han släppt sin första skiva i eget namn, Dream of Belonging. Ett soloalbum som lyfter fram Mattias pianistiska färdigheter i helfigur. Utan vidare jämförelse har han inspirerats och influerats av bland andra Jan Johansson och Keith Jarrett, men gått sin egen väg med låtvalet. Skivans nio spår inleds högtidligt med ”Folk Melody From Västmanland” (vår nationalsång) och avslutas med ”Day By Day” (Blott en dag). I övrigt spelar Mattias Thore Swaneruds ”Södermalm”, ”Gentle On My Mind”, Pettersson-Bergers ”At Frösö Church” och tre egna alster.

Med fint anslag bjuder han på fantasirika och melodiösa improvisationsutflykter. Hans intentioner är att fördjupa och förstärka kompositionen, att få pianot att sjunga genom att sätta melodierna i fokus. Vemodet kontrasteras mot hoppfullhet. Ett lyckat album, kontemplativt och avstressande att varva ner till. En debut med mersmak.

NORRAN (SE) - ‘Dreams Of Belonging‘

NORRAN (SE) - Mats Åkerström / 2016.10.13

Mattias Nilsson är en pianist från Malmö som nyligen besökt Skellefteå och i somras gjorde en kyrkoturné i Norrbotten där han spelade solopiano. ”Dreams of Belonging” är en nyligen utgiven CD med bara solopiano. Sparsmakat, vilsamt och behagligt är min sammanfattning. Materialet är en blandning av egna och andras kompositioner. Inledningsspåret är Du gamla du fria som här återförts till den folkmelodi från Västmanland som den egentligen är. (Sist jag hörde den i sådana här sammanhang var väl när Gugge Hedrenius gjorde blues av den.)

Tur att man under rubriken jazz kan var tämligen vidsynt (Bra är väl det) för här får vi också höra Vid Frösö kyrka av Pettersson-Berger och John Hartfords Gentle on my mind tolkade på Mattias eget något försynta sätt. Avslutas med ”Day by Day ”som heter ”Blott en dag”… på Svenska.

ORKESTERJOURNALEN (SE) - ‘Dreams Of Belonging‘

ORKESTERJOURNALEN (SE) - Dan Backman / 2016.09, #4

Mattias Nilsson är en rutinerad pianist. Började spela redan som fyraåring och ackompanjerade operettsångerskan Sonja Stjernquist när han var åtta. Sedan dess frilansande med olika konstellationer och inom olika musikaliska idom.
  Allt detta hörs när han nu debuterar som solopianist. Det är precis här, i den eklektiska blandningen, Nilsson har sin styrka. Vare sig tangenterna vandrar i svensk folkton, klassisk musik, pop, psalm eller jazz är han briljant och elegant och, inte minst, känslig både i anslag och frasering. Jag kan sakna temperament och originalitet – det är lätt att associera till pianister som Jan Lundgren och Steve Dobrogosz – men när han tolkar Wilhelm Peterson-Bergers Vid Frösö Kyrka faller allt på rätt plats.

SALT PEANUTS (NO) - ‘Dreams Of Belonging‘

SALT PEANUTS (NO) -  Jan Granlie / 2016.08.26

Den svenske pianisten Mattias Nilsson tar sjanser når han går i studio for å gjøre en soloinnspilling. Han begynner like godt med låtren «Folk Melody From Västmanland», som starter med den svenske nasjonalsangen «Du gamla, du fria», før den glir over i folkemusikkjazzen, og tilbake til nasjonalsangen igjen. Alt i en litt jazza utgave, som nok ville fått en del puritanere til å se rødt, som når Arne Domnerus spilte den norske nasjonalsangen «Ja, vi elsker» I Molde Domkirke for en del år siden. Men det er mulig svenskene er mer romslige enn man var på nordvestlandet av Norge på den tiden. Vakkert er det uansett

Mattias Nilsson er nok ikke den svenske musikeren man kjenner best utenfor det svenska folkhämmet, men det bør det kanskje bli slutt på etter denne utgivelsen. Han har en fint og nordisk anslag, og noen vil kanskje plassere han blant de svenske pianistene etter Jan Johansson, noe jeg ikke er helt enig i. For Nilsson er så mye mer enn det. Og selv om han befinner seg innenfor den lyriske delen av den moderne jazzen, så høres det hele veien vakkert og avslappende ut. Og ofte er det nettopp det god musikk skal være.

Vi får noen av hans egne låter, pluss låter av Ivar Widéen («Serenade»), Thore Svanerud («Södermalm»), en lys sommerkveld i Stockholm, som tar temperaturen på byen en varm sommerkveld på den perfekte måten, John Hartford («Gentle On My Mind»), William Peterson-Berge («At Frösö Church») og Oscar Almfeldt («Day By Day»).

Og hele veien er dette usigelig vakkert og nedpå.

Nilsson kommer opprinnelig fra Karlskrona, og er født i 1980, men med denne innspillingen markerer han at han har hele Sverige som inspirasjonsfelt. I tillegg er det fint å høre en såpass ung musiker spille så erfarent som han gjør her.

Et fint, nytt bekjentskap, som jeg gleder meg til å høre mer fra.

STIG LINDEROTHS BLOGG (SE) - ‘Dreams Of Belonging‘

STIG LINDEROTHS BLOGG (SE) / 2016.07.11

Märkligt nog skulle det komma att dröja hela fjorton år innan den annars så flitige Malmöpianisten Mattias Nilsson släppte sin första platta i eget namn. Nu är den här och det blev en soloskiva utan buller och bång och som på olika sätt speglar Mattias Nilssons lite försiktiga men genommusikaliska framtoning.

Dreams Of Belonging omfattar nio spår som med ett undantag, John Hartfords Gentle On My Mind har skrivits av svenska kompositörer eller har traditionellt svenskt ursprung. Det är förstås ofrånkomligt att i detta sammanhang inte tänka på Nilssons instrumentkollegor Hallberg, Johansson, Lundgren som ju alla också gjort skivor på temat Jazz På Svenska typ Ack Värmeland Du Sköna, Visa Från Utanmyra och Uti Vår Hage.

Nilsson har valt att börja lite högtidligt med vår svenska nationalsång Du Gamla, Du Fria. Här får vi en tolkning som gör avsteg från det annars pompösa som brukar prägla denna sång och som här och där i stället låter lättsamma synkoper ange takten. Du Gamla, Du Fria mår inte alls illa av detta tilltag!

Tallarnas Barr, en dikt av en av de svenskaste av våra poeter Erik Axel Karlfeldt, har tonsatts av Ivar Widén och tolkas här som Serenade av Mattias Nilsson. Södermalm, av pianolegenden Thore Swanerud, sticker ut som skivans egentligen enda renodlat jazziga spår, som hämtat ur den svenska jazzens femtiotal. Jag gillar detta!

I mitt barndomshem fanns många skivor med klassisk musik, bl.a. en liten EP med Frösö Kyrka ur Frösöblomster av den store Wilhelm Peterson-Berger. Jag har faktiskt inte hört denna musik sedan dess och nu lyssnar jag med stor behållning till Mattias Nilssons vackra omarbetning av detta populärklassiska stycke musik.

Blott En Dag tror jag måste vara en av Sveriges mest omtyckta och sjungna psalmer och som det nog krävs en del mod att tolka med jazzförtecken. Mattias Nilsson räds inte att använda denna klassiska psalm (nr 391) hämtad ur den svenska kyrkans psalmbok skriven av Lina Sandell/Oscar Ahnfelt. Som en parantes vill jag här passa på att tipsa om Freddie Wadlings gåshudfsframkallande version som i jazzighet inte ligger så långt från Mattias Nilssons.

Mattias bidrar med tre egna sånger som var och en tillkommit med inspiration av en önskan om ett sammanhang (titelsången), kärleken (Hymn To Love) och naturen (Spirea). Alla tre platsar väl inom valt koncept.

Dreams Of Belonging är en skiva som har en stor repertoarbredd och som ger Mattias många spännande improvisationsmöjligheter med flitigt användande av det stora pianots alla tangenter och många klangvarianter.

Jag gissar att Dreams Of Belongings nio spår utgör ett nära nog perfekt konsertprogram för såväl kyrkorum som mindre konsertsalar. Vi ses väl där, eller?

YSTADS ALLEHANDA (SE) - ‘Dreams Of Belonging‘

YSTADS ALLEHANDA (SE) - Sven Bjerstedt / 2016.06.16

En sparsmakad bukett av uttryck
Pianisten Mattias Nilssons solodebut smälter framgångsrikt samman ett klassicerande förhållningssätt med improvisatoriskt frihet och idérikedom. En sparsmakad bukett erbjuder utmärkt underlag för hans melodiska och klangliga fantasti.

Goda exempel är Widéens vackert enkla Karlfeldt-tonsättning Tallarnas Barr och den melankoliskt skridande Du Gamla, Du Fria. Swaneruds Södermalm gör Nilsson stilla, som en drömsk, emellanåt Satie-artad klangfantasi. Den svänger loss i jazzvals, och ett citat från En Gång I Stockholm avrundar.

I egna Dreams Of Belonging öppnar den vackra inledningen i tretaktsmoll för lekfull dans över ackordföljderna, övergår i ett milt dunkande klimax, varpå en pregnant baslinje leder stycket till vila. Nilssons Hymn To Love är en pärla till ballad, och pianospelet i hans Spirea förenar nordisk folkromantisk tradition med modern improvisation i Jarretts efterflöjd.

Albumets enda stycke av icke-svensk extraktion är också där Nilssons energi och personliga kreativa fantasi övertygar allra mest: Gentle On My Mind blir här för mig långt rikare än i någon av de gamla välkända versionerna. Skivans slutpunkt är ett inspirerat andligt statement om tillhörighet: Blott En Dag.

DIG JAZZ (SE) - ‘Dreams Of Belonging‘

DIG JAZZ (Sverige) - Jan Olsson / 2016.06

Ett eget personligt tonspråk med harmonisk och melodisk fantasi
Att på sitt första egna album ge sig på att spela helt solo är en utmaning. Men att 35-årige Malmö-pianisten Mattias Nilsson har gjort just detta är för oss som följt honom genom åren knappast någon större överraskning. Han tycks alltid ha gillat utmaningar. Tidigare har vi mest hört Mattias som sideman i en rad sammanhang – på skiva med Roger Svedberg och Anna Pauline till exempel. Han har också turnerat flitigt internationellt under många år och gett en rad uppskattade konserter både på hemmaplan och lite överallt i Europa och Sydamerika.

På Dreams Of Belonging tolkar Mattias tre egna och sex inlånade alster – allt i ett tempo som sällan eller aldrig överstiger medium. Ballader sålunda i långa banor, den ena vackrare än den andra och samtliga med en touch av skandinavisk folkton och en skvätt sakrala vändningar här och var. Det senare är inte minst märkbart i avslutande psalm 249, alltså Blott En Dag (Day By Day), som även salig Charlie Norman brukade ge sig på när han kände för det, vilket han gjorde ganska ofta. Här finns också en personlig – och mycket respektfull – version av Peterson-Bergers nationalklenod Vid Frösö Kyrka (At Frösö Church), Ivar Widéens Serenade, som vi känner bättre som Tallarnas Barr och en Folkvisa Från Västmanland som är betydligt mer känd som vår inofficiella svenska nationalhymn Du Gamla, Du Fria. Mitt i alltihop får vi också höra Nilsson kasta sig över Thore Swaneruds hyllning till den del av vår huvudstad som han kände sig mest hemma i, Södermalm. Här lyckas förresten Mattias påpassligt plocka in ett par takter av Bobbie Ericsons och Beppe Wolgers En Gång I Stockholm. Enda lånet ur den amerikanska sångboken är John Hartfords Gentle On My Mind, som Glenn Campbell och Dean Martin brukade underhålla oss med för ett halvt sekel sedan.

Av Mattias Nilssons egna kompositioner, Spirea, plattans titellåt Dreams Of Belonging och Hymn To Love är jag mest förtjust i den sistnämnda, som trots att den inte följer minsta motståndets lag går rakt till hjärtat.

Mattias Nilsson är mycket ”svensk” i sitt sätt att uttrycka sig på. Att såväl Bengt Hallberg som Jan Johansson har inspirerat är tydligt. Men han har ett tonspråk som är hans alldeles eget med en personlig, harmonisk fantasi och melodiska utförsgåvor som är både lite annorlunda och imponerande. Han visar dessutom att han är en arrangör av rang. Det skulle vara intressant att höra honom lite mer i just den rollen.

IVAN RODS BLOG (DK) - ‘Dreams Of Belonging‘

IVAN RODS BLOG (DK) / 2016.06.06

MUSIKANMELDELSE
Den svenske jazzpianist, Mattias Nilsson, pladedebuterer med Dreams of Belonging. Et soloalbum, der tydeligt viser, at han står på skuldrene af andre svenske / nordiske jazzpianister. Som flere af disse andre er Nilssons jazzmusik rundet af den righoldige, svenske visetradition. Meget sigende åbner han da også sit debutalbum med en traditionel Folk Melody From Västmanland og en komposition af Ivar Widéen (1871-1951), Serenade. I begge tilfælde kompositioner, som i forløsningen synes at være indbegrebet af det, man ude i den store verden kalder den nordiske tone. Det er en tone, der emmer af melankoli og mørke. Andre musikstykker på albummet er af Thore Swanerud (1919-1988), Wilhelm Peterson-Berger (1867-1942) og Oscar Ahnfelt (1813-1882). Et enkelt stykke af amerikanske John Hartford (1937-2001). Resten af egen produktion. Men fælles for dem alle er, at de i Nilssons hænder bliver dragende smukke, stilfærdige og varme størrelser, som man får trang til at værne om og fordybe sig i. For nok er de mørke, men i mørket oplever man også grålige nuancer, lyse striber og forløsende klarhed.

JAZZFLASHES (USA) - ‘Dreams Of Belonging‘

JAZZFLASHES (USA) - Anton Garcia-Fernandez / 2016.05.30

Born in Karlskrona, Sweden, in 1980, pianist Mattias Nilsson turned down the offer of a place at Malmö Academy of Music, to his parents' dismay, in order to follow a career as a professional jazz musician. In a recent interview with the website Friends of Jan Lundgren, Nilsson briefly explains his reasons: "My argument was that things were already looking as though they might work out, and I didn't want to halt my progress by taking four years off to study. I think it was Branford Marsalis who said 'If you've got something to fall back on, you probably will.'" This career-defining decision took place over a decade ago, and all these years later, time has proven Nilsson right: he's one of a select group of full-time jazz musicians in Scandinavia who don't need a second occupation to support themselves, has received several of Sweden's most prestigious awards and scholarships, and has done his fair share of touring throughout Europe and even as far afield as South America. What's more, Nilsson just released his first album as a leader—Dreams of Belonging. Cut precisely in Malmö over the course of two sessions on January 8 and 9, 2016, this is a solo effort partly inscribed within the long-standing Nordic tradition of blending jazz and folk music that goes back to the great Jan Johansson in the 1960s.

In fact, the opening track, "Folk Melody from Västmanland" (incidentally, the Swedish national anthem, also known as "Du Gamla, Du Fria"), is a beautiful traditional tune played with delicacy by Nilsson, who approaches "Serenade" and the title track, "Dreams of Belonging" in the same wistful, introspective sort of way. The latter is one of the three Nilsson originals on the album; the other two are "Hymn to Love" and "Spirea," two very personal pieces taken at a slow pace that are good examples of Nilsson's talent as a composer of semi-classical jazz. "At Frösö Church" is an equally relaxed take on "Vid Frösö Kyrka," a melody by the noted Swedish composer Wilhelm Peterson-Berger, and "Södermalm" comes from the pen of another important 20th-century composer, Thore Swanerud. Nilsson looks back even further on the album closer, "Day by Day," an old hymn originally titled "Blott en Dag" and written by the revered 19th-century songwriter Oscar Ahnfelt. Though the influence of Johansson and his epoch-making LP Jazz på Svenska is undeniable, in his interview with the Jan Lundgren fan club website, Nilsson says that he's tried to put his own personal stamp on the music: "The album centers around the kind of traditional Swedish music I've always been drawn to, and although I use plenty of jazz techniques, I hope I've been able to find my own 'voice' in the material." This he definitely does achieve on his version of John Hartford's country tune "Gentle on My Mind" (a major hit for both Glen Campbell and Dean Martin in the '60s, but hardly a common choice for jazz recordings), possibly the most light-hearted track on the album, and generally throughout the whole CD. Overall, this is a very satisfying solo piano effort that is well worth playing more than once, since it gets better and better with each listen.

Mattias Nilsson: Avoiding Johansson’s Ghost | Guy Jones (SE)

Guy Jones (SE) / April, 2016

Mattias Nilsson: Avoiding Johansson’s Ghost

Sweden’s professional jazz community is small and close-knit. So it doesn’t come as a surprise that pianist Mattias Nilsson knows, and has at some time played with, pretty much every contemporary Swedish jazz artist you can think of. Except – because how often do you need two pianists at the same gig? – Jan Lundgren.

“Of course, I bump into Jan now and then at other people’s concerts, and I’m reasonably sure that my father taught him a classical piano class when Jan was studying at the Malmö Academy of Music” Mattias says. “I’ve also played with [JLT’s] Mattias Svensson quite a bit, and with Zoltan Csörsz. Like me, they’re both based in Malmö.”

Having got these bona fides out of the way, Mattias is itching to move the discussion on to his new solo album, Dreams of Belonging, which is being released later this month. FoJL is curious to know more, however, about how he arrived at this position. After all, despite appearances to the contrary, there are actually very few genuinely professional jazz pianists in Sweden – that is, people who compose, perform and record on a full-time basis without having at least some kind of second occupation. Usually, this is teaching music.

“Well, I was offered a place at Malmö Academy of Music in 2004” explains Mattias, who started playing the piano when he was just four. “But I’d been freelancing since I left high school, experimenting with everything from jazz, blues and Latin to gospel, pop and rock. So I turned the Academy’s offer down.”

“My parents weren’t very happy about that, since they thought it would be sensible to get a teaching or similar qualification as a safeguard. My argument was that things were already looking as though they might work out, and I didn’t want to halt my progress by taking four years off to study. I think it was Branford Marsalis who said ‘If you’ve got something to fall back on, you probably will’. It’s a quote I still use when someone asks whether I made the right decision.”

In 2007, Mattias bought a plane ticket to Chile, found a local bass player and drummer, and performed 15 concerts in 17 days right across the country. “Rene Sandoval, the bassist, organised everything incredibly well – it was such a great experience” he remembers. “I was playing the Swedish music I grew up with, but with Chilean guys who added their own unique flavour to the catalogue. I’ve been back two or three times since then, and I love it. On the most recent tour we played at the Swedish embassy in Santiago to Sweden’s then-prime minister, Fredrik Reinfeldt. It was a lot of fun.”

Back in Malmö after that first Chilean tour, Mattias opened a jazz club called ‘The Way WE Play’. With weekly concerts and jam sessions, the club became increasingly popular among local musicians and other creative people. “But, boy, was it hard work!” he laughs. “Trying to run a jazz venue while pursuing your personal musical career is like begging for a nervous breakdown.”

More touring followed – in Scandinavia, western Europe and the United States – with artists like Butch Miles, Jesper Thilo, Bo Stief, Sharon Clark and Kristin Korb, as well as regular recording sessions. The latter have included albums with Swedish vibraphonist Roger Svedberg, and fellow Malmö resident and close friend, the singer Anna Pauline Andersson. Mattias also teamed up last year with Austrian saxophonist Ray Aichinger for a six-track EP, Silent Nights(European Jazz Records, 2015).

All of which, to Mattias’ visible relief, brings us to Dreams of Belonging. It’s his first release as leader, and it’s a solo album to boot. Isn’t that combination rather brave? “Yes and no” he replies. “I’ve been a professional musician for 11 years now, and I’ve been playing solo more and more. The album centres around the kind of traditional Swedish music I’ve always been drawn to and, although I use plenty of jazz techniques, I hope I’ve been able to find my own ‘voice’ in the material.”

Mattias prepared for the recording by, among other things, putting together a solo piano playlist from Spotify. “The mood was definitely Scandinavian and, naturally, I listened to some Jan Johansson as well – Jazz på Svenska still emits a sort of ghostly aura that influences practically all Swedish jazz pianists. I was determined, though, not to copy anyone else’s style. You can’t escape the melancholy, but there’s a lot of light in this new record too.”

Dreams of Belonging brings together three original compositions by Mattias with both traditional songs – including one that’s best known as Sweden’s national anthem – and tunes by more contemporary Swedish composers. There’s also a cover of the John Hartford song, Gentle on my mind, which was made famous by Glen Campbell in 1967. What prompted Mattias to include it?

“The choice also surprised me at first” he concedes. “I’m not sure why, but the tune had been knocking around in my head for ages. Once I started to experiment with it, I realised the piece has a lot of scope. Gentle on my mind is inevitably associated with country/pop, but I play it slower here than most people are used to. That’s the thing about jazz; you can throw in anything, and I’m always on the look-out for good songs from any genre. The jazz might surface when I improvise, or it might not. But if I’ve got my ‘voice’ right, what you’ll hear is Mattias Nilsson, not Glen Campbell – or, for that matter, Jan Johansson paying homage to Glen Campbell!”

Dreams of Belonging will be released on 22 May. Mattias has no plans as yet to stream the album or to offer it as a download. “I’d like the record to remain a little ‘exclusive’ for now, so it’ll only be available as a CD through my website and at concerts” he says.

What’s next for Mattias? “I’ll be performing in Barcelona when Dreams of Belonging comes out, and then I’ve got three concerts in Paris. There’ll be another tour taking in Scandinavia and the UK soon afterwards. So I’m not exactly sure what will happen next. Let’s just see where the album takes me.”

Jazzsångerska direkt från Ryssland | YSTADS ALLEHANDA (SE)

YSTADS ALLEHANDA (SE) – Ulf Mårtensson / 25 Oktober, 2014

 Jazzsångerska direkt från Ryssland

Ystad. Hon landade sent på torsdagskvällen, den amerikanska jazzsångerskan Sharón Clark. På tisdag gästar hon Ystad och spelar på den intima scenen i teatercaféet tillsammans med Malmöpianisten Mattias Nilsson med band.

Det är första gången som Sharón Clark uppträde i Sverige. Och hon kommer inte direkt från USA utan flyger in från Sankt Petersburg efter att ha varit på turné i Ryssland. En udda jazzscen, kan man tycka.
  - Men jag har spelat mycket i Ryssland. De senaste fem åren har jag gett 200 konserter där, berättar jazzsångerskan som är bosatt i Washington DC.
  Den politiska situationen i Ryssland eller det spända läget i Europa märkte hon inte av under sin senaste turné.
  - Folk är folk. De vanliga människorna i Ryssland har lika lite med Putin att göra som jag med Barack Obama. Men folk i Ryssland älskar jazz och vill dansa när vi spelar. Det finns också många duktiga musiker.

Samarbetet med Mattias Nilsson kom till av en slump.
  - Vi träffades på jazzklubben Smalls i New York. Det är två och ett halvt år sedan. Det var under en jam session. Vi blev vänner och har pratat länge om att jag skulle komma till Sverige. När jag nu var i Ryssland så bestämde vi att jag skulle komma hit för en liten turné.
  Bandet, som också består av danske basisten Bo Stief, som har spelat med stjärnor som Miles Davis, Dexter Gordon och Stan Getz, och trummisen Janus Templeton, spelar i Lund på fredagskvällen. På söndag har turen kommit till Bergakyrkan i Bjärred.
  - Då blir det gospels medan jag sjunger jazzstandards i Ystad, säger Sharón Clark.

Hon berättar att hon växte upp i Alexandria i Virginia, en liten bit utanför Washington DC.
  - Min far lirade piano och saxofon. Han spelade alltid jazz. Vi lyssnade på jazz, gospel, tidig rhythm and blues.
  Men Sharón Clark, född 1961, ville sjunga opera.
  - Men min lärare sade att jag hade en jazzröst, så det blev jazz som jag satsade på.
  Hon har gett ut flera plattor och sjunger allt från gospels till samba till jazz. Musikalisk inspiration hämtar hon från stjärnor som Sarah Vaughan, Ella Fitzgerald och Doris Day.